fredag 9 juli 2010

Besatt

Jag har den egenskapen att jag lätt kan bli lite smått besatt av saker och ting. Förra året var jag och Emil på semester i fantastiska Berlin (ett besök rekommenderas om man inte redan har varit där) och jag köpte på mig lie allehanda roliga tyska saker. Dock gick tiden fort när vi kom hem och jag började jobb och så vidare så jag hade helt glömt bort detta som jag nu har blivit besatt av. Nämligen första säsongen av Doctor's Diary: Männer sind die beste Medizin.

Det har helt enkelt inte blivit av att jag har börjat kolla på det, för det är ju aldrig någon annan som är intresserad av att se tyska filmer/tv-serier utan svensk text med mig. Men nu när jag har varit hemma ensam en del så fick jag ett infall här under veckan att börja se det till frukost. Främst för att jag hade sett slut på hela Veronica Mars (alla tre säsongen) och jag kände för ny frukost/lunch-tv. Så då hittade jag Doctor's Diary här i dvd-hyllan och tänkte att jag ger den en chans. Och nu är jag fullkomligt besatt.

Doctor's Diary kan beskrivas som en blandning mellan Grey's Anatomy och Bridget Jones - på tyska. Klingt doch perfekt, oder? Huvudpersonen, Dr. Margarethe "Gretchen" Haase, är superduktig på allt som har med hennes profession som läkare att göra (se Grey's anatomy), men totalt katastrofal när det gäller matters of the heart (se Bridget Jones). Dessutom vill hon alltid gå ner ett kilo eller två, precis som Bridget.


När vi först träffar Gretchen (Diana Amft) har hon en veckan innan sitt bröllop kommit på sin tilltänkte i sängen med en annan kvinna. Hennes värld brakar samman och hon flyttar hem till sina föräldrar. Hon bestämmer sig för att ge upp män på heltid och satsa på sin karriär. Hennes pappa, som är sjukhuschef ger henne ett erbjudande om att bli ungefär AT-läkare inom kirurgi på hans sjukhus. Hon antar erbjudandet, men väl på sjukhuset upptäcker hon att överläkaren på kirurgen är sin ungdoms plågoande/stora kärlek Marc Meier (Florian David Fitz), som genom hela skoltiden har gjort hennes liv surt. Gretchen var dock dödligt förälskad i honom ända till examen i alla fall. Även nu, som 29-åring kan inte Gretchen hjälpa att känna sig dragen till den charmige och snygge, men svinaktiga, Marc. Dock är inte Marc Meier den enda som visar intresse för Gretchen. På sjukhuset jobbar också Dr Mehdi Kaan (Kai Schuhmann), en romantiskt, förstående och omtänksamt lagd gynekolog. Gretchen, som hade bestämt sig för att ge upp karlar, befinner sig helt plötsligt istället mitt emellan två som krigar om hennes uppmärksamhet, och vem ska hon välja?

Dr Kaan, Gretchen, Dr Meier

Som sagt har jag blivit besatt. Det är hur bra som helst. Drama, komedi, romantik, you name. Ausgezeichnet. Första säsongen består bara av åtta avsnitt à ca 50 min så det gick ju fort för mig att kolla igenom. Jag kunde inte hålla mig till bara ett om dagen, men ransonerade det till två. Efter att ha sett det första avsnittet i måndags (och redan blivit besatt) gav jag mig raskt ut på buch.de och klickade hem säsong 2. Jag beställde i måndags, de skickade i onsdags, och jag fick det idag. Från Tyskland, mind you. Det var snabba ryck. Men jag får nog hålla mig de två veckorna Emil har semester nu, och se fram emot mer Gretchen Haase i slutet av juli. Den som väntar på nåt gott...

tisdag 6 juli 2010

Twilight Saga: Eclipse

Efter att ha grundat med Twilight: New Moon igår känner jag mig riktigt sugen för del tre av tetralogin, nämligen Twlight: Eclipse. Jag tror nästan att Eclipse var min favorit av böckerna (mycket p g a the juicy love triangle som jag är väldigt förtjust i - på film) så det ska bli spännande att se hur de lyckas få till den på den stora skärmen. Framförallt om de lyckas conveya alla stora känslor.

Jag gjorde den här bilden för ett tag sedan och nu kan jag inte längre hitta hemsidan, men detta är nog nästan en juicy love triangle som man kanske till och med skulle uppskatta i verkliga livet...

lördag 3 juli 2010

'54 '74 '90 2010

Nu jäklar har mina pojkar visat var skåpet ska stå. 4-1 mot England och 4-0 mot Argentina. Nu tar vi detta. När jag säger "vi" menar jag såklart Tyskland. Det är tråkigt att se på sport om man inte hejar på något, och är inte Sverige med får man ju ta det näst bästa liksom, och det är många som anser att jag är så gott som tysk ändå. Vi får hoppas att Sportfreunde Stiller har rätt i sin profetia:

Book list

Jag fick för mig att inventera hur många böcker jag egentligen har slukat sedan slutet av januari i år. Resultat ser ni i listan här till vänster. Jag blir lite förvånad. Främst är det två saker som förvånar mig.

1: De borde vara flera. Jag tycker att det ser ut att vara lite få. För det mesta har det ju ändå blivit ett par i veckan. Det kan ju vara så att jag har glömt ett par stycken, men ändå.

2: Det är så mycket deckare. Jag har aldrig riktigt ansett mig själv tycka om att läsa deckare. Ändå har det blivit väldigt många Mari Jungstedt samt enstaka deckare av andra författare. Fast samtidigt, jag är ju hemskt förtjust i brottslösarprogram på tv, t ex Bones, Cold Case, CSI (dock inte särskilt i Beck och allehanda danska polisserier), så det är väl inte helt ologiskt att deckare går hem också. Dessutom är ju de svenska deckarna ganska lättsmälta och man behöver inte koncentrera sig så mycket för att hänga med som om man läste någon djup bok.

fredag 2 juli 2010

Turist i sin egen stad

Allt eftersom semestern går blir jag bättre och bättre på att sova på morgnarna, titta på Gomorron Sverige ett par timmar, laga mat, gå på promenader och mest bara vara. Men det betyder ju inte att man inte kan hitta på annat också.

Som i tisdags när jag, mamma och systrarna var mycket "Kvinnor kan"-iga och gick på en stadspromenad som hette Karlstad och dess kvinnor och handlade om kvinnor, levande och döda, som har påverkat Karlstad i olika riktningar. Vi lärde oss en del nytt och spännande, om kvinnor och Karlstad generellt, som t ex att det bodde ett föräldrapar med 12 barn samt två inneboende i slussvaktarstugan. Trångt.

Efter stadsvandringen som var ungefär dubbelt så lång som utlovad så fick vi äntligen hugga in på picknickmaten. Vi slog oss ner på en filt i museiparken och festade på baguetter, vindruvorhonungsmelon, saltiners och cider. Bland annat.


Igår turistade jag och Mia ännu mer i vår egen hemstad. För tog vi en lugn promenad till Mariebergsskogen, där vi tänkte ta en liten glass på Terrassen. Vi upptäckte fort att det där med en liten glass var väldigt svårt där. Så vi tog den största vi hittade istället. En Jordgubbsdröm. Och det var verkligen som en dröm.


Eftersom jag hade lyckats få slavsår på promenaden dit så tog vi båtbussen hem för att skona min stackars häl. Det är faktiskt intressant att se en stad från vattnet; perspektiven blir helt annorlunda.

söndag 27 juni 2010

Kronoparken - Kil

Förra lördagen flyttade vi - med hjälp av mor och far - i princip alla möbler och kartonger och påsar från lägenheten på Kronoparken till lägenheten i Kil. Dock fick våra cyklar stanna kvar. Far hade dock ett förslag hur vi kunde få hit dem och det är egentligen ganska elementärt - nämligen cykla hit dem.

Sagt och gjort, 09.55 imorse klev vi på tåget i Kil med destination Karlstad. Vi bytte till buss nr 2 och kom till Kronoparken strax innan 11.00. Där kollade vi de sista detaljerna t ex pumpade däck. Strax efter 11.00 var vi iväg. Eftersom det är jag som är inföding så var det upp till mig att hitta vägen, och den som känner mig vet ju att jag inte har världens bästa lokalsinne direkt. Så för Emil var det i det närmsta en kamikaze-utflykt.




Jag får dock säga att jag lotsade oss mycket förtroendeingivande genom Rud, till E18-bron över älven, till cykelbanan mot Råtorp, till Skåre, till Grava kyrka, till Norra Sanna - där vi tidigare hade sommarstuga, varför jag hittar - till Apertin, upp till Frykstahöjden och slutligen genom hela Kil. Jag var enormt imponerad av mig själv, mer än Emil faktiskt, men det är nog mest för att han överskattar min förmåga att hitta.




Vid Grava stannade vi en stund och tänkte förtära vår matsäck, men vi hittade ingen bänk och det kändes inte riktigt okej att sitta och äta på kyrkogården. Vi gick en sväng runt kyrkan (anno 1635) och beundrade den istället, innan vi cyklade vidare.




När vi kom fram till Apertin hittade vi äntligen ett bord att sitta vid och då var vi ganska hungriga, för klockan hade närmat sig ett-snåret. Man kan tro att den matpaus skulle ge förnyade krafter men det var helt tvärtom. Benen totalstrejkade när vi skulle cykla vidare, och backen upp till Frykstahöjden var en riktig pärs. Det var en stund när jag trodde att jag aldrig skulle ta mig upp.




Så fort vi kom in i Kils samhället dock fick benen ny fart och vi trampade på bra. Ganska exakt 13.35 svängde vi in på vår gata och parkerade cyklarna i cykelstället utanför lägenheten. Knappt 3 mil hade vi tillryggalagt oss på ungefär 2h 20 min effektiv tid. För att vara så pass otränade som vi faktiskt är (har inte suttit på cykeln det senaste halvåret) så är vi ändå ganska nöjda med den tiden. Det var ju inte det som var syftet med utflykten - utan att just göra en utflykt samtidigt som vi fick hit cyklarna. Förena nytta med nöje helt enkelt.

lördag 26 juni 2010

Midsommar på landet

Midsommarafton firades efter konstens alla regler på landet och i goda familjemedlemmars lag. Förutom jag och Emil och mamma och pappa var också syster Anna där med sonen Linus och sambon Andreas. Mormor anslöt senare under dagen. Vädret betedde sig också typiskt för midsommar, ömsom stekande sol och ömsom regn och blåst. Det blev helt enkelt en traditionsenlig midsommar. Vi...


...klädde midsommarstången...
(Anna ser dock inte helt nöjd ut med resultatet)


...matade fåren med färska löv...


...åt jordgubbstårta...


...dansande runt midsommarstången...
(och detta är absolut "Små grodorna")


...gick en klurig tipspromenad signerad undertecknad...

...åt midsommarmat...

(Den ultimata midsommartallriken bestående av grönsallad, köttbullar, färskpotatis samt gräddfil med gräslök och kryddpeppar, varav det sistnämnda är ett Olssonskt arv som bara inte går att avstå. Pröva!)


...spelade kubb...
(Matchen var så spännande att till och med fåren måste titta).


...och koncentrerade oss ändå fasligt när det var vår tur att försöka slänga ner pinnarna.
(Så bar det frukt också. Vi vann faktiskt båda gångerna.)

fredag 25 juni 2010