Ben och knotor

Hurra! Imorgon sänder TV3 nya avsnitt av Bones igen. De slutade sända säsong 5 mitt i säsongen och, vill jag minnas, med en riktig cliffhanger. Som tur är har jag ju säsong 1-4 här hemma och jag har ransonerat avsnitten för att jag inte skulle få allt för stor abstinens. Och se där, ett avsnitt har jag kvar på säsong 4. Timing. För det var inte förrän alldeles precis nu som jag av en slump tittade på morgondagens tv på tv.nu och upptäckte denna glädjande nyhet.

Som ni förstår så är jag helsåld på "Bones", vilket kanske är ett program som skiljer sig en aning från de program jag annars brukar se. Men egentligen är det främst för relationerna som jag ser Bones också, även om utredningarna är spännande. När ska Hodgins och Angela få ihop det igen? Och när ska egentligen Booth och Brennan inse att de är perfekta för varandra? Det är sådan där unresolved sexual tension som gör att jag bara måste se vidare. Men sen när de faktiskt verkligen får varandra (vilket de naturligtvis kommer att få, förr eller senare) så kommer serien inte alls vara lika spännande längre. Så är det alltid.

Tranedagen

I morse när jag stoppade i foten i min ena sko så gick inte foten att få i, och så mycket hade inte foten växt under natten - det var jag säker på. Så jag var tvungen att undersöka det hela, och låg där minsann inte en tablettask med Zoo-godisar.

Trots att Emil har berättat för mig flera gånger om tranan som kommer med godis i skorna på Marie bebådelsedag (om man har varit snäll, vill säga), så hade jag naturligtvis lyckats glömma det. Trana? Godis i skor? Marie bebådelsedag? undrar ni. Jo, det är en tradition som kommer från Öland, precis som Emils mormor. Där kallas den till och med för Tranedagen, och är den dag som bryter fastan. En trevlig liten tradition som vi ska försöka hålla vid liv. Emil lyckas bra än så länge.

Ont om tid

Oj oj, mycket att göra. Föräldramöten, utvecklingssamtal (med 21 elever), och nationella prov att rätta. Fritid? Nä, nu förstår jag faktiskt inte vad du menar. Skönt att det är påsklov snart. Efter det ska det nog ha lugnat ner sig lite.

Tufft i Körslaget

Ikväll är det premiär för en ny säsong av körslaget. Och då får jag svårt att bestämma vem jag ska heja på. Dels är det ju en Karlstadskör och normalt sett skulle jag ju heja på den av rent lokalpatriotiska skäl. Men nu är det också så att jag känner hallstingar (alltså folk från Hallstahammar) som ska vara med i Västeråskören. Helén Starborg, min gamla engelskkollega i Hallsta. Och en av mina elever som gick ur nian i våras. Hmm.. tough call.

Studieresa

Imorgon bitti ska vi ta med 43 femtonåringar på en två dagar lång studieresa med övernattning (no shit) till kungliga hufvudstaden. Musei- och riksdagsbesök står på programmet. Wish me luck!

Lilla Anna

Så var det alltså avgjort. Melodifestivalfinalen 2010 gick av stapeln igår, och få har nog missat att det var Anna Bergendahl med "This is my life" som tog hem segern, tack vare svenska folkets röster. Den internationella juryn dömde nämligen ut henne, och nu börjar det knorras från dem att Anna aldrig kommer att lyckas i Oslo.

Och det kanske hon inte gör heller. Men samtidigt så känner jag såhär: ska vår representant i Eurovision Song Contest vara en låt som svenska folket tycker om men som inte har så stora utsikter att ta hem segern, eller en som har chans att vinna men som svenska folket inte tycker så mycket om? Jag röstar i alla fall på alternativ nummer ett.

Orsa PRO

Veckans sötaste måste vara Orsa PRO som enligt Expressen kallade till stormöte där de lärde deltagarna hur man röstar i Melodifestivalen. Tror inte det hjälper spelmännen, men sött var det.

Att möta våren i Rom (del 2)

När vi klev upp på tisdagsmorgonen visade sig vädret från sin allra bästa sida. Sol och klarblå himmel. Några moln letade sig upp på himlen senare, men det gjorde absolut inget.

Tisdagen skulle bli antikens dag. Vi började med att ta bussen till Colosseum, eller Amphiteatrum Falvium, som den egentligen heter. Namnet Colosseum kommer från en koloss, alltså en staty, av kejsar Nero som stod bredvid arenan.

Colosseum byggdes mellan år 70 och 80 e Kr, så stora delar av arenan har försvunnit genom jordbävningar och/eller plundringar. Även in till Colosseum var köerna bra mycket kortare än ryktet gjorde gällande. Det var inte alls dumt att vara i Rom under lågsäsong.

Colosseum är väl mest känt för sina gladiatorspel och även nu fanns gladiatorer utanför arenan. De var visserligen mer intresserade av att skinna turister på pengar än att riskera livhanken i dödliga spel.

Bara ett stenkast från Colosseum ligger en av Roms sju kullar, Palatinen. Emil var en fantastisk guide som här ses med guideboken i högsta hugg.

Palatinen var under romartiden bebyggd med förnäma privatbostäder, men numera är det i stort sett bara ruiner kvar. Dock är det ett helt fantastisk strövområde, framför allt när vädret är så underbart som när vi var där. I Palatinen mötte vi verkligen våren. Se bara på det underbart gröna gräset. Snö och minusgrader kändes långt borta, och inte alls särskilt lockande.

Bredvid Palatinen ligger Forum Romanum, det antika Roms hjärta. Här träffades man för politiska möten, för att bedriva handel och för religiösa ceremonier. Otaliga ruiner efter otaliga tempel och profana byggnader fanns att beskåda. Här ses till exempel de tre korintiska kolonnerna från Castor- och Polluxtemplet, byggt 484 f Kr. Själva kolonnerna är dock något senare, från Augustus ombyggnad ca 7 e Kr.

Här sitter jag och lapar sol på ett sådant där typiskt svensk svältfött vis. Det syns inte alls på den här bilden men jag sitter faktiskt...

...här. På Spanska trappan. Där uppehöll sig nog hälften av alla Roms turister. Egentligen vet jag inte varför, men det är ju en sådan där sevärdhet som man "ska" se i Rom.

När man är i Rom ska man också äta hemmagjord italiensk glass på en Gelateria. Det var fler än vi som gjorde detta vid Fontana di Trevi, men kanske var det bara jag som valde tre kulor stracciatella när det fanns så många olika smaker att välja bland.

I enlighet med traditionen kastade vi naturligtvis också mynt i Fontana di Trevi, så att vi någon gång kommer att återvända till "den eviga staden".