Syster Yster

I helgen kom Syster Yster Mia på besök till Hallsta för första gången. Kan ni förstå att man kan leva i 27 år utan att ha besökt denna metropol? Well, it was about time! Runt halv åtta-tiden i fredags svängde hon in på parkeringen utanför mitt hus. Och hittade rätt på första försöket. Jag är så stolt! Vi var rätt så utsvultna på vi begav oss till "Rice & Noodle" här på hörnet direkt. Det är alltid ett säkert kort. Jag tog biff med wokade grönsaker och mina tog kyckling röd curry, och båda blev nöjda med sina val. När vi kom hem kollade vi på tv en stund tills Mia vid tio-tiden sa att hon kunde tänka sig att gå och sova. Och det kunde jag med. Så 22.00 på fredag kväll gick vi och lade oss.

Den tidiga fredagen gjorde dock att vi kom upp i tid på lördagen, pigga och utvilade. Vi tog en tur nere på Hallsta innan vi åkte iväg till Västerås som var målet för dagen. Lördagen var nämligen helt vikt till shopping. And my, did we shop!

Vi slog också på stort och tog oss en trerättersmiddag på Jensen's Bøfhus. Himla gott och faktiskt inte alls särskilt dyrt för förrätt (vitlöksbröd), huvudrätt (fläskfilé), dessert (ta-själv-mjukglass med massa topping, strössel och non-stop) samt dryck.

Trots att vi var proppmätta fortsatte vi vår shopping med några affärer till inne i centrum och sen en tur till Hälla köpcenter öster om Västerås. Summa summarum fick vi ihop en hel massa kläder. Mia shoppade 15 (!) tröjor. 15! Varav åtta på New Yorker. Men det var många olika genrer av tröjor: bastoppar, partytoppar, halvfinkläder, och varma och gosiga tröjor.

Själv fick jag mig en jacka i perfekt längd (bara det!), ett par byxor, två långärmade, en kortärmad lång tröja, ett skärp, ett par grövre strumpbyxor och en usb-hubb.



Utmattade av all shopping åkte vi hem och slötittade på några avsnitt av Sex and the City innan vi lagade nachos som vi avnjöt till början av Körslaget. Hur vi nu hade lyckas bli hungriga sedan trerättersmiddagen. Vi hade hyrt "Slumdog Millionaire" på ICA och insåg att vi skulle aldrig orka se klart den om vi såg klart hela Körslaget först, så vi skippade det och kollade på filmen istället. Mycket bra beslut, för filmen var hur bra som helst. Hemsk, på många sätt fruktansvärt hemsk, men också fruktansvärt bra.

För dem som har missat den, det handlar om en kille från slummen i Bombay som lyckas vinna högsta vinsten i "Vem vill bli miljonär" och hur han då blir tagen av polisen och för till förhör misstänkt för att ha fuskat. I förhören berättar han för poliserna hur han kan veta svaren på frågorna och genom förhören spelas hans hemska livshistoria upp för oss. Det gällde att hänga med för det hoppade en del mellan hans barndom, förhören och tv-programmer, men detta att okronologisk ordning med hjälp av tillbakablickar är ett berättargrepp som jag brukar gilla. Hur som helst, en film som jag rekommenderar mycket. Vi satt båda som på nålar och undrade vad som skulle komma härnäst. Vid elva-tiden var filmen slut, och vi tyckte att det var en perfekt tid att gå och sova oss. Så det gjorde vi.

På söndag morgon gick vi också upp tidigt och gick till min skola och kollade. Fast bara från utsidan. Sedan åkte vi iväg till Strömsholms slott. Det var en så fantastisk upplevelse att det förtjänar ett helt eget blogginlägg, så det kommer lite senare. Efter Strömsholm åkte vill till Västerås och lekte Mystery Shoppers på Apoteket, åt en smörgås på Subway och gick på Västmanlands läns Museum i Västerås slott.

Där hade de en utställning som hette "Äntligen vuxen!" och handlade om ungdomstid, ungdomskulturer och lite annat. Där kunde man ta kort på sig själv och då fick man en bild hur man såg ut som barn och hur man kommer att se ut som gammal. Jag var inte enormt lik mig som barn, så jag är tveksam om jag kommer se ut så när jag är gammal.

Vi har haft en härlig helg tillsammans och i och med att New Yorker finns här i närheten så ska det nog inte vara omöjligt att locka hit henne någon mer gång.

Nej = fel? - Ja = rätt?

Idag folkomröstar irländarna om Lissabon-fördraget. För andra gången. De har nämligen redan röstat en gång, för ungefär ett år sedan. De röstade nej. Och Lissabon-fördraget kan inte träda i kraft om inte alla medlemsländer accepterar och ratificerar det. I de flesta EU-länderna har parlamentet röstat igenom fördraget, men i enlighet med Irlands grundlag måste det folkomröstas.

Och det har ju irländarna gjort. För ett år sedan. De röstade nej. Så varför ska de då rösta igen? De har ju redan avgett sin åsikt. Det är som Wolfgang Hansson skriver på aftonbladet.se "När makten väl bestämt sig för att utvidga EU eller öka dess makt drabbas höjdarna av tunnelseende. De som är emot begriper inte sitt eget bästa och ska övertygas. Irländarna hade fräckheten att för drygt ett år sedan rösta nej till Lissabonfördraget, EU:s nya grundlag. Istället för att acceptera utgången så tvingas de nu rösta en gång till." Röstar man nej, så har man röstat "fel" och då måste man rösta om. Luxemburg har också haft folkomröstning om Lissabonfördraget och de röstade ja. Är det nån som kräver en ny folkomröstning från Luxemburg? Nej, de röstade ju "rätt".

Det är precis sånt här som ger EU dåligt rykte. Budskapet från makthavarna är att det inte spelar någon roll vad vanligt folk tycker. Röstar ni inte som vi vill så gör vi om valet.

Grey's Anatomy

Nya avsnitt av Grey's idag! Inte mer än fem minuter in på programmet börjar jag böla. Det bådar gott inför tv-hösten.

Isolerad

Min dator avled för mig förra helgen, mer eller mindre i alla fall. Det gick varken att stänga av den eller att komma in i Windows. Hyfsat avliden dator. Nu när jag var hemma i Karlstad i helgen så hämtade jag med mig min XP-skiva (Helena edition) och har installerat om datorn. Tre gånger. Första gångerna installerade och formaterade jag bara om C:\, men föga hjälpte det. Jag kom in i Windows, men typ inget funkade. Så jag grät en skvätt, plockade över allt som fick plats från D:\ till mina tre usb-minnen och installerade om hela skiten.

Jag var otroligt duktig. Installerade, partitionerade, formaterade. Och nu funkar den igen, mammas älskling. Nästan i alla fall. Den kan inte hitta drivrutinerna till ljudkortet, men jag jobbar på det. Det verkar också ha blivit vajsing med MSN. Jag har inga kontakter kvar, och verkar inte kunna lägga till några heller. Detta verkar dock inte vara specifikt för mig, utan jag har googlat runt och hamnat på allehanda forum där många delar samma problem. Så jag har inte avlidit; jag är bara tillfälligt isolerad. Har man urgent business med mig - ring eller skicka ett mail!

Stolt sömmerska

Av någon anledning har jag nästan börjat bry mig om inredning. När jag kom tillbaka en sommaren skaffade jag ett nytt överkast (eller ja, tog över det jag och Emil hade förut, innan han skaffade ett nytt till den nya lägenheten), eftersom mitt gamla blåa krympte i tvätten och blev för litet för sängen. Det "nya" överkastet är vinrött och passar superbra till mina gardiner. Mina mörkblåa prydnadskuddar passar dock inte lika bra till det vinröda överkastet. Av någon anledning, som övergår mitt förstånd, så har detta stört mig lite granna.

Jag har därför kollat runt lite efter nya kuddfodral i mer passande färg. Dock verkar storleken på dem (50x50) var ovanlig så jag har inte hittat några. Jag har lekt lite med tanken att sy egna kuddfodral själv nu när jag har fått blodad tand och blivit så huslig efter att ha lagt upp så många byxor med framgång på min alldeles egna symaskin. I lördags, innan vi var på Fårets dag, var jag och Emil ner på Hallsta och kollade lite. Utanför "Agnetas Tyger & Ting" hade de en liten hög med erbjudanden på små tygsnuttar. Och där hittade jag ett som skulle göra sig ypperligt som kuddfodral så jag gjorde slag i saken och köpte med mig 1,5 m tyg hem.

Jag och Emil var jätteduktiga och försökte fundera ut hur man skulle göra på bästa sätt, och sedan ritade och klippte vi. Jag fick den stora äran att sy. Det var ju faktiskt både min symaskin och mina blivande kuddfodral.

Efter många om och men och feltänk och ändringar (fast vår ursprungliga tanke var helt rätt så hade vi hållit oss till den hade vi sparat mycket blod, svett och tårar) hade jag till slut två sjukligt snygga kuddfodral, om jag får säga det själv. Och det får jag ju. Perfekta är de inte, men de passar bra till överkastet. Och framför allt - jag har sytt dem helt själv!

Före

Efter

En milstolpe i mitt liv

För första gången befinner jag mig i skolkatalogen som personal istället för som elev. Här nedan kommer bildbeviset. Av hänsyn till mina kollegor så har jag valt att klippa så att bara jag syns på bilden, men ni får föreställa er de andra 12 lärare som ingår i enhet 7 på Lindboskolan.

Jag skojar inte när jag säger att det är en milstolpe i mitt liv. Där får man svart på vitt (eller färg på grått) bevis för att jag nu är lärare. Det säger i och för sig mitt anställningsavtal också. Men det är ändå någonting häftigt över att vara med på de sista sidorna i skolkatalogen. I alla fall första gången.

Fårets dag

Ibland hör man folk här klaga på att det inte finns något att göra i Hallstahammar, och då förstår jag inte riktigt hur de tänker. Det finns ju en massa härliga evenemang här. Igår till exempel gick "Fårets dag" av stapeln vid Åsby Kött & Vilt. Det är en stor butik i ett gammalt sädesmagasin som förutom kött från egna uppfödare säljer vilt och fågel av olika slag, t ex fasan, hjort, ren, rådjur, älg och vildsvin. Det kommer busslaster till Åsby Kött & Vilt, påstås det.

Igår anordnade de alltså "Fårets dag", med allehanda aktiviteter som har med får att göra, samt några marknadsstånd som sålde hemslöjd, karvade smycken, ullsockar och annat krafs. Natutligtvis kändes det som ett måste att besöka en sådan fancy schmancy tillställning. Vi hade dock studerat programmet lite dåligt så vi kom mitt i en dödzon mellan klippning, vallning och styckning av får. Vi hade visserligen kunnat åka med höskrindan, men jag ville helst komma levande därifrån. Jag och hö funkar ju inte sådär super ihop.

Fårets dag har firats i flertalet år och brukar vara välbesökt. Jag läste i VLT att man förra året hade över 4000 besökare. Hur många som var där iår vet jag inte, men nog var det rätt tjockt med folk.

Vi blev inte sådär enomt långvariga, men vi besökte också Åsby Hem & Trädgård som låg precis brevid. Där hade de en massa blommor och en massa krafs. Bland annat sålde de "handukar". Jag letade efter "hondukar" men det fanns inte. Diskiminering, tycker jag.

Vi köpte oss en varsin nygrillad hamburgare (dock ej gjord av fårkött) till lunch innan vi traskade hemmåt i det fantastiska höstvädret. Det var så varmt så man kunde tro att det var högsommar nästan.

Flickan som lekte med elden

Jag har ju tidigare berättat om biografverksamheten här i Hallstahammar och jag har besökt den en gång (i typ januari eller februari). Igår var det dags igen. Så jag har snittat på en gång i halvåret hittills, och för mig är det inte dåligt. Med tanke på att jag bara har varit på bio fyra gånger iår, och två av dem i Hallstahammar är det inte så dåligt.

Det var en ren slump att jag tog vägen förbi stället där de brukar utannonsera bioprogrammen i torsdags och såg att "Flickan som lekte med elden" skulle visas på fredagskvällen. Emil och jag hade pratat om att se den i Västerås men det fanns inga bussar eller tåg som passade in så bra så vi hade närmast lagt ner projektet. Men så såg jag som sagt affischen från IOGT-NTO om att den gick i Hallsta. För 70 kr. Det var inget att fundera på.

Igår vid sju-tiden gick vi iväg till Saga-biografen. Vi kom ganska tidigt för vi visste inte hur mycket folk det skulle vara. Salongen är visserligen ganska stor (ca 300 platser) men det var nog bara hälften av platserna som var upptagna.

Så till själva filmen. Sådär får jag säga. Jag tyckte att "Män som hatar kvinnor" var riktigt bra och spännande, men jag var inte riktigt lika imponerad av den nya filmen. Jag har inte läst böckerna (och känner ingen dragning till dem nu heller) så jag vet inte hur mycket de har tagit bort eller lagt till, men jag tyckte att "Flickan som lekte med elden" var ganska segt faktiskt. Många transportsträckor. Dessutom var den mer av en thriller än ett mysterium som den första. Och jag är ju egentligen inte så förtjust i thrillers och deckare. Summa summarum, det var ändå ett okej sätt att tillbringa 2 timmar och 9 minuter en fredagskväll, men jag sitter inte som på nålar och väntar på den tredje filmen för att få veta upplösningen.